Senaste superbäret – Aronia

I ekobutiker och hälsokostaffärer runt om i landet har det börjat dyka upp ett nytt superbär: Aronia

Svartaronia, Aronia melanocarpa, är en populär buske som de senaste 15 åren har blivit inplanterad som häckväxt på en mängd allmänna platser runt om i landet. Emma och jag började mumsa i oss bären från svartaronia förra året och sedan dess har vi utvecklat något av ett beroende… dessa antioxidantbomber kan med fördel läggas i smoothies, användas till sylt, torkas och läggas i müsli eller bara ätas som de är. Syrliga, beska, sträva och fulla av färg sätter de smak på många olika rätter!

Att på väg hem från jobbet bromsa in cykeln, plocka fram en påse och hoppa in bland bärbuskarna för att på 10 minuter plocka åtminstone 2 liter aroniabär, det är en värdig avslutning på en arbetsdag 🙂

Att torka dem tar ca en vecka inomhus då de har ganska tjockt skal och är relativt fuktiga bär. De är perfekta att frysa in, och då försvinner även en del av strävheten. Vill man göra något på studs så kan jag rekommendera detta recept på sylt:

Svart Aroniasylt
1 l bär
2 dl vatten
3 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 st stjärnanis (torkade)
1liten bit ingefära
ev 1 tsk kardemumma
saft från 1/2 citron
Koka upp bär och vatten och koka ca 15 min på svag värme, tills bären mosar sig.
Rör i socker och kryddor, därefter citron. Koka ca 20 min tills det blir simmigt.
Häll upp på väl rengjorda burkar.

Detta blir en ganska lös men fantastiskt god sylt!

//klara

PS. Läs mer om aroniabär på PFAF, Plants for a Future.
PPS. Den som jobbar med teatersmink kan börja använda aroniabären saft för att skapa blåmärken. Väldigt realistisk look… 😉

Familjen Hanssons äppledricka

M-mmm! Busenkelt och så nedrans gott att jag vill bälga i mig glas efter glas tills jag spricker. Det är hög tid att sätta en sats med äppledricka om ni inte redan gjort det! Här kommer familjen Hanssons allra bästa recept:

6 l vatten
6 l äpplen
1 msk citronsyra
1 msk natriumbensoat
5 dl socker

Skär äpplena i fyra delar och lägg dem i en stor spann. Kärnhusen kan gott få vara kvar, de ger god smak! Häll på vatten, citronsyra och natriumbensoat och rör runt. Sätt på ett lock och låt stå svalt i 3-4 dagar. Sila av drickan genom en vanlig, grov kökssil i rostfritt stål. Rör i 5 dl socker. Tappa upp på flaskor – färdigt! Förvara flaskorna svalt för längre hållbarhet (som liten hade vi dem på vinden i vårt hundraåriga hus, perfekt temperatur).

Frosseri

I dagarna som gått jag jag bytt hem här i Göteborg. Nu bor jag vid randen av ett stup, med full utsikt över staden. Det är ett experiment, jag sätter mig mitt i det jag inte riktigt gillar, för att se vad som händer.

Bland mina gamla skolböcker och häften fanns ett intressant stycke nedskrivet från min gymnasietid. För mig personligen intressant då det visar att jag, Klara, inte i min kärna har förändrats de senaste tio åren. För andra intressant då det sätter ord på något som pågår i vår vardag:

Frosseri

”Från början levde vi alla av det vi kunde samla ihop för dagen, ibland kanske man kunde spara nötter och stekt kött. Vi blev skickligare och skickligare på att få tag i de näringsämnen vi behövde – punkt slut. So far so good!

Nu kom en vändpunkt i människans historia – vi blev bofasta och började odla. När man odlar så får man ofta mer tillbaka än vad man själv kan göra av med. Än vad man själv behöver. Så människorna skapade ett nytt behov hos sig själva. Vi började äta mer än vad som var nödvändigt, och de som hade stora lager av t ex säd kunde börja byta bort den mot andra saker de ville ha.
Man började så smått att utveckla ett nytt beteende vilket är mitt tema idag –

Frosseri

Nuförtiden är överkonsumtionen ett faktum. Vi frossar inte bara i mat – vi frossar i HiFi-produkter, olja, leksaker, filmer, nyheter, kläder – och inte att förglömma, vi frossar i resor. Varje dag fraktas miljontals ton mat runt jorden, tusentals affärsmän flyger mellan kontonenter och ett till synes oändligt antal oljetankers korsar Atlanten fram och tillbaka.

Men till vems fördel?

20% av jordens befolkning (vi i väst) slukar 80% av jordens resurser. Ett illustrerande exempel som har mycket med resor att göra: I snitt släpper en amerikan ut 22 ton CO2/år. En afrikan släpper ut mindre än 1 ton CO2/år. På den afrikanska landsbygden så går man överallt. En del har cyklar, ytterst få har bil. Där är alltså bilismen inte något stort problem. Problemet är istället att man låter sin boskap beta av alla växter så att jorden ligger bar och flyter bort med strömmarna när de stora regnen kommer. Man utarmar jorden. Dessutom dras alla näringsämnen ur marken när de odlar säd, frukt och annat. Sådant de inte själva får ut något av eftersom de tvingas sälja till oss i väst, för att sedan köpa tillbaka det i förädlad form.

Är det moraliskt riktigt av oss att skydda den här sortens produktion? Det gagnar bara oss själva och vår livsstil – vårt frosseri. Vi lever i ett slit och släng samhälle som i längden är ohållbart. Jorden klarar inte av hur mycket som helst.

Ekonomerna pratar om att vi måste upprätthålla konsumtionen för att inte den svenska ekonomin ska komma i en svacka, men om vi fortsätter att handla, äta, slänga och skövla som vi gör, så kommer ekonomin att gå under ändå.

En ej bevisad teori (den är ju omöjlig att bevisa) går ut på att t ex Inka- och Mayarikena, Romarriket, Aztekriket – alla gick de under pga sig själva – sin girighet. Romarna t ex avverkade så mycket skog så att man inte längre kunde odla, eftersom matjorden blåste eller regnade bort. Man kunde inte längre föda folket – och riket föll samman.

Trots detta så har nya ”riken” uppstått, och idag finns människor över hela jorden. Vi överlever på de mest oländiga ställen. Vi producerar saker över hela världen – men fördelningen av varorna är väldigt ojämn. Dessutom produceras ett oändligt antal varor som inte behövs egentligen – men som vi vi väst skapat ett behov för. Om vi kan ta oss i kragen och sluta frossa så skulle alla kunna få det bättre, för då skulle vi kunna ge mat och rent vatten till alla och vi skulle inte tära lika mycket på jorden.

Så tänk efter före! Köp varor som producerats i din närhet, som är ekologiskt odlade. Varor som inte tillverkats av barn i Filippinerna eller Indien.

Köp bara de varor som du verkligen behöver!

Klara Hansson, NV3pN, 2002

Ansvarsfull lek

Att leka är att våga. Att leka är att arbeta. Att leka är att prestera. Att leka är att vara trygg. Att leka är att vara människa.

Att leka är att leva.

Att leva är att leka.

Says who? Jo, det finns faktiskt en mängd forskning som har gått djupare in på ämnet livet vs leken, och även leken vs ansvaret. Både filosofer (naturvetenskapens grundare, om ni hade glömt det…), psykologer, läkare, fysiker, etiker, cybernetiker etc har tagit sig tid att fundera över vad det är som händer i våra kroppar när vi lyckas vara kvar i ett tillstånd av lekfullhet, när vi skapar möjligheter att förlänga barnårens sätt att ta sig an utmaningar och uppgifter genom att – just det – LEKA!

För er som känner mig personligen så vet ni att jag ÄLSKAR den här idén, att det går bra att leka livet. När jag dessutom får chansen att flagga för lite forskning på området vilken styrker mig i mitt sätt att se på livet, ja då finns det ingen hejd på spralligheten. Här följer därför ett underlag till tesen ”Att leva är att leka”:

– Ett utmärkt inslag i P1: Lekande lätt på jobbet. Lyssna och njut!

– Professor i psykologi samt socialpsykolog Jonathan Haidt har i boken ”The Philosphy of Hapiness” skrivit följande om att avsluta en uppgift: ”Ofta är ögonblicket av triumf inte mer känslosamt än den lättnad som följer då man får ta av sig en tung ryggsäck efter en lång vandring. Om man har genomfört vandringen enbart för att få uppleva denna lättnad, då är man tokig!”. Jag bygger på med tanken kring hur barn leker sig fram längs stigen, tittar på kottar och spindlar, upplever vinden mot ansiktet och njuter av att plaska i en vattenpöl. Som arbetande vuxen gäller det alltså att hitta förmågan att leka utmed vägen – för att i slutändan få uppleva en stor känsla av glädje då man nått målet!

Jag nöjer mig där – sätt er att fundera en stund istället kring VARFÖR det måste finnas teori kring lekande för att det ska vara giltigt som utgångspunkt för att arbeta effektivt.

//klara

Ett europeiskt nätverk för permakulturlärare

Under två intensiva dagar hade jag förmånen att tillsammans med Maria Svennbäck från Holistic Gardening i Stockholm vara med och lägga grunden för ett europeiskt lärarsamarbete. Tack vare EU’s Leonardo-projekt under the Program for Liefelong Learning har vi i Sverige tillsammans med åtminstone femton andra EU-länder nu påbörjat ett tvåårigt samarbete.

Mål, syfte och resultat: Att skapa ett stark europeiskt nätverk för permakulturlärare, att öka lärarnas anställningsmöjligheter, att lära av och sammanställa varandras läroplaner, att fördjupa vår kunskap genom att besöka varandras permakulturprojekt, att producera en handbok och ett antal broschyrer med tekniker, tips, ”Best practices” etc. Det är också en början till att harmonisera permakulturutbildningarna i Europa och skapa en gemensam rekommendation för en standard. Det fina är att vi får möjlighet att lära känna varandra, ha roligt tillsammans och göra något viktigt under tiden!

Utdrag på engelska från ansökan:

The Learning Partnership aims to support the professional development of permaculture teachers. This relates to the Leonardo programme in 3 ways:

Increasing teachers’ own skills for employability;
Improving the quality of vocational education & training that those teachers deliver;
Developing the capacity of organisations to deliver courses, and thereby employ permaculture teachers.

There will be 7 mobility activities during the project, serving multiple functions:

to provide a forum for exchange of best practice;
to provide teacher training/continuing professional development;
to share information about various national permaculture education systems & qualifications frameworks;
to establish a pan-European network of permaculture teachers & organisations for curriculum development;
to promote cultural exchange and celebrate the diversity within the network;
To produce a permaculture teachers’ handbook.

Under de närmsta två åren kommer vi alltså att mötas upp sju gånger på olika platser runt om i Europa. De olika mötena har lite olika fokus beroende på platsen vi befinner oss på samt vad värdlandet har tagit på sig för ansvarsområde inom samarbetet. Sverige har fått tjugofyra stycken ”Mobilities”, vilket innebär att vi svenska lärare har tjugofyra stycken ”biljetter” att samsas om. Intresserad av att vara med på plats för att utveckla dig själv som lärare? Hör av dig till mig eller Maria!

//Klara

Live & Act Festival 2012

En guru, tusen ungdomar, Polens främsta kvinnliga bergsbestigare, en holländare på cykel från Nordkap till Sydkap, en indisk expert på andningstekniker. Vad har de alla gemensamt? Jo, jag hittade dem allihop på ”Live & Act Festival” som gick av stapeln i södra Polen under helgen den 20-21e juli. En festival som organiserats helt på ideell basis av ett antal personer engagerade inom Art of Living.

Mitt uppdrag under helgen var fantastiskt roligt; Jag höll två workshops i permakultur och satt även med i en paneldebatt. Det var så befriande att få vara hela Klara, att få prata både om permakultur OCH fridykning, min andra stora passion i livet.

Jag älskade varje minut tillsammans med det här stora gänget av personer som alla ville finna en väg till det goda livet. Vi pratade, skrattade, diskuterade, dansade och tiden flög iväg… vilken vacker helg!

Jag ser verkligen fram emot att få återvända till nästa omgång sommaren 2014 🙂

”This cake wants to fly!” ropade Art of Livings grundare och kastade tårta på publiken. I like!

//klara (som nu har lovat att simma över engelska kanalen tillsammans med bergsbestigerskan :))

Chimichurri

Jag är Biståndsingenjör. Det betyder att jag har läst en massa ingenjörskurser under min utbildning; Matte, hållfastighet, materiallära, mekanik, ritteknik… För att även ta hand om mitt ”mjuka” tänkande så har jag ett antal mer ovanliga kurser i min examen; Mykologi, katastrofmedicin, latinamerikansk litteraturhistoria, tango. Japp. 7,5 hp TANGO ligger till grund för mitt examensbevis. Är det inte fantastiskt! 🙂

Jag läste nämligen ett år i Argentina, och ska man bli ett med kulturen så är det ett antal saker som ingår i det argentinska startkittet. ¡El tango, mate y el asado son cosas re importantes!

Asado = Grill

Om det var något jag blev expert på så var det att bygga upp riktigt schyssta glödbäddar på vilka vi grillade stekar, korvar, njurar… Här var det inte tal om att slänga fram en påse med grillkol ner i en Weber, nänä, ska man grilla då har man en ordentlig uppmurad eldstad och ved! I ena änden håller man konstant igång en liten eld, i den andra änden har man sin glödbädd. På så vis kan grillmästaren hela tiden flytta över glödande kol från elden och fylla på sin bädd till önskad temperatur. Smart!

En riktigt lyckad asado handlar inte bara om fantastiskt gott kött, det finns ett tillbehör som är en riktig gudagåva:

¡Chimmichurri!

En salsa som sedan 1800-talet tillretts med en mängd varianter och som varje argentinare värd namnet lär sig att svänga ihop redan som barn. Det är helt klart den godaste salsa jag stött på under mina resor i världen. Dessutom är den busenkel att tillaga:

Recept:
Persilja, ett par knippen
Koriander, ett knippe
Vitlök, en hel lök
Olivolja, ett par deciliter
Citronjuice, ett par matskedar
Rödvinsvinäger, en matsked
Chiliflagor, så mycket du klarar av
Salt, för att lyfta smaken

Här kan man inte göra fel, experimentera med olika mängder och olika kryddor. En del föredrar oregano istället för koriander, en del vill ha tomater i, somliga låter den dra i tre dagar innan förtäring, en del vill ha i en nypa socker… Jag brukar stoppa persilja, koriander och vitlök i en mortel och trycka till allt ordentligt så att smakerna verkligen kommer fram, sedan hackar jag ner övriga ingredienser, rör om och låter det stå svalt minst ett par timmar. När grillens godbitar har landat på tallriken tar man chimichurri ovanpå och låter sig väl smaka – det är en bit av Argentina rätt ner i magen!

¡Prueba lo, es re rico!

//Klarita

Granskottssirap

Fantastiskt gott på glass eller i sallad, din egengjorda

granskottssirap

kommer att göra succé! Denna kalla vår har förlängt säsongen för att kunna plocka granskott (med markägarens tillstånd!) av vilka du enkelt gör en god sirap:

– granskott
– limeskivor
– råsocker

Varva skotten med socker och citron i en tättslutande burk. Vänd eller skaka varje dag till sockret har smält, sila sedan av och tappa upp på flaska. Mums!

”En tid i juni står granskogarna salladsljusa;
överfulla av guldgröna årsskott
lyser de gladare än lövskogarna.
Då doftar av vårlig mjällhet
den yttersta grankvisten i kådans ungdom
innan den hårdnar till granris, gravris.

Ljus är den tid då granen pryder sig själv.
Då granen själv står i högtid med ljusa kläder”.

Harry Martinson, ur diktsamlingen Gräsen i Thule (1958)

"Stadssallad – Den ätbara staden"

En annorlunda After Work inleddes vid halvsex snåret i fredags. Solen sken, himlen var blå, sommaren hade kommit till Göteborg!
Emma och jag satt på en liten filt och knaprade på diverse plantor vi hittade runtomkring oss (kanske svalkade vi oss med en glass också…) medan vi inväntade våra deltagare. En efter en började de att droppa in, till slut var vi 30 personer som stod på Linneplatsen, redo för kvällens stadsvandring med tema Stadssallad.

Under ca 1,5 h tid levererade vi namn, recept, anekdoter mm, allt för att föra in de vilda växternas potential som verkligt god och nyttig MAT!

För att ge våra åhörare chansen att fokusera på att lyssna och smaka så utlovade vi en lista på alla de växter vi nämnde under vandringen. Här är den:

Vilda växter:

: Alm

: Svalört

Från trädgården:

Kommer ni ihåg vad allt användes till? Få se om ni kan kommentera här nedanför och hjälpa till med listan! 🙂

Tack till alla deltagare för en jättefin, inspirerande och rolig kväll!
//Klara

Att plocka fisk

1a maj. Våren börjar få övertoner av sommar; Ljummen vind, grönska och varma stenar. Solen sticker oss i ögonen när vi rullar ner till havet vid Kårevik på Tjörn. Likt busiga apor skuttar vi fram över klipporna, tjattrar och skrattar ju närmre havet vi kommer. Ytan krusar sig lätt i naturhamnen och sikten i vattnet är fenomenal. Av med kläderna och på med våtdräkterna!

Tre havsälskande vänner som simmar upp och ner utmed klipporna, tittar på långbenta spindelkrabbor och stissiga fiskyngel, böljande tång och förrädiska små brännmaneter. Vi skrattar så vi kiknar, så lyckliga av att vara i vårt älskade hav, att få se hur det vaknar till liv igen efter vinterns sömn. I solgasset blir vi inte ens kalla, i nästan en timme kan vi ägna oss åt att fridyka, känna på att falla ner mot djupet och segla in i bliss när vi likt lodräta vågor simmar tillbaka mot ytan.

Till slut blir det oundvikligen dags att gå upp, men ett sista, lugnt svep i den grunda naturhamnen hinns med. Där ligger något spännande mellan tångruskorna, ett par ögon som glasartat stirrar tillbaka från botten. Inte en rörelse avslöjar rödspättan, den är fortfarande vintersömnig och slö, den brys sig nästan inte när jag sluter handen runt dess stjärtfena och lyfter upp den till beskådning. Tre par människoögon inspekterar den vackra plattfisken, ser hur fenorna rullar som i en våg när den gör ett oengagerat försök att simma ner mot botten. En fantastisk varelse! Handen släpper taget och likt ett löv singlar spättan iväg.

”Men hörni, såg den inte väldigt god ut?!”

Jo, nickar alla, det gjorde den. Stor och fin, alldeles lagom för att ätas upp.Och så dyker jag efter fisken, plockar upp den igen, dödar den med en kniv och slänger tillbaka renset i vattnet. Tack havet för din fina present!

Klara har härmed plockat sin första fisk. Success!

Den var precis så god som den verkade, stekt i ugnen med vitlök och salt, sedan indränkt i smör. Det blev en hel vild meny som serverades till vackra spättan;

– Rödspätta från Tjörn, indränkt i smör och vitlök
– Strandkål från Tjörn, marinerad i rapsolja från Sven Åke i Skåne,
samt med en nypa havssalt och ett par matskedar grovkornig senap
– Funkia-skott, krispigt smörstekta som sparris
– Hembakt maskrosbröd med ca 2 l maskrosblommor i degen
– Vild sallad från trädgården; löktrav, gräslök, maskrosor
och tusenskönor med en gnutta rapsolja
– Mammas stuvade champinjoner

Vilken inledning på sommaren! Det är ju så fantastiskt gott att äta det man plockat eller odlat själv, maten som man har sett på nära håll i naturen! Låt inspirationen och kreativiteten ta era hjärtan i besittning, ät det vårgröna vackra, det oemotståndligt smakfulla, det ljuvligt färska!

Njut!

//klara