Apnea – Sida 2

Min interna badtermometer

Aaaaah!

Så känns det, i både huvud och kropp. Det är skönt att ha haft tid att slappna av under början av året, och att sedan få börja lönearbeta igen på en plats där jag har känt mig som hemma från första stund. Att vara en del av en större enhet utan att känna att jag behöver köra över mina egna värderingar, det är sällan jag har fått uppleva det som anställd. Därför är jag ytterligt tacksam för Botaniska trädgården i Göteborg. Vilken magisk plats!

Förutom att jag får gå runt under trädens kronor och göra sådant jag tycker är roligt och givande för mig själv och andra, så ger arbetet en helt ny dimension av tid. Plötsligt har jag nämligen tillgång till fritid. Fri tid. En del av den väljer jag att lägga på mindre uppdrag via Stadssallad, men för det mesta påtar jag i jorden, nördar i naturen och bland böcker eller hänger på en klätterklippa med mina nära och kära. P1080618 Nu efter tre veckors arbete börjar en ny känsla smyga sig på. Den kommer då och då och nosar mig lite i nacken. Det är havsandarna som ropar: ”Kom och fridyk, Klara!”
Det gör mig glad, för något jag förstått och verkligen landat i sedan mitt senaste (mindre lyckliga) fridyknings-VM i Kalamata år 2011 är att jag bara kan fridyka om jag är avslappnad.

Alltså: Om kroppen nu börjar längta efter hav, djup, andhållning och meditation, då tar jag det som en signal för att jag är på rätt spår i livet! Min interna badtermometer börjar röra sig mot plusgrader (-:

Till havs, till havs
på äventyr,
till havs på äventyr!

Frihet. /ˈfriːdəm/

Pecha Kucha. Ett format att fundera över. Här, min senaste variant från Pecha Kucha på DogA i Oslo.

Jag är Fri:Dykare. Jag dyker i vattnet som vilken fisk som helst. Jag simmar, glider, flyger fram. Må så vara att jag inte kan stanna där nere i djupet, men jag kan åtminstone röra mig som de andra djuren i vattnet. I havet äger jag frihet. I havet är jag fri.

Frihet. Vad är det egentligen? Definitionerna är många. Den frihet jag strävar efter, längtar efter, behöver, är en frihet i sinnet, en frihet från tankar. För jag har så många tankar om vad jag behöver göra för att vara med och förändra den här världen, i en riktning som jag tror är positiv. När huvudet är fyllt av detta surrande tankemoln, då är jag både fri och ofri. Jag har inga begränsningar kring vad jag tror är möjligt, men jag är inte heller fri att trycka på paus och släppa tankarna för en stund. Det förmår jag inte.

Det är då jag behöver en annan sorts frihet. Det är då jag dyker under ytan, på ett enda andetag. Fridykningen för mig in i ett väldigt positivt tillstånd av frihet:

the state of not being imprisoned or enslaved (för mig: psykiskt).
the state of being unrestricted and able to move easily (för mig: fysiskt).
the state of not being subject to or affected by (something undesirable) (för mig: både psykiskt och fysiskt).

Jag är fullt övertygad om att det är genom fridykningen som jag har hållt mig mentalt balanserad genom åren. Under min svacka 2011-2012, när jag tävlat för mycket och blivit girig, då försvann friheten i fridykningen. Jag är så tacksam att jag har vunnit den åter! Under 2014 skall jag återigen utforska mina gränser, för det är så jag lever. En gränslandsperson.

Tångbuljong, aka Klaras svenska misosoppa

Ett mail trillar in: ”Klara, vill du komma upp och laga tång-mat hos oss när vi ska servera ostron den 2e november? Vore en fin kombination!”

Yes please! Mot Kosters Trädgårdar!

Med en låda full av tång, buljong och vilda strandväxter åkte jag och Tim upp till Sydkoster för att agera gästkockar hos Helena och Stefan på Kosters Trädgårdar. Under veckan som har gått hade jag hoppat i havet vid Donsö och Åsa för att skörda havsgrönsaker: Sockertång, fingertång, röd havssallat, sågtång, blåstång och snärjtång. Dessutom några havssniglar… På stranden växte marviol, strandkål och vresros. Allt detta provlagades i olika varianter, där den nya favoriten blev sågtångsbuljong kryddad med sesamolja, chili, soya, vitvinsvinäger, socker, ingefära och vitlök, toppad med finhackad marviol och strandkål. Inte enbart lokala råvaror med andra ord, men det närmar sig i alla fall 90-10 gränsen jag strävar efter, dvs 90% lokalt och 10% globalt.

Recept på tång-buljong – ”Klaras fejkmiso”
Uppkok nr 1:
Lägg 4 liter färsk, avsköljd sågtång, Fucus serratus, i ek kastrull. Täck med vatten. Låt koka i ca 20 min.

Uppkok nr 2:
3 cm ingefära, riven eller hackad
2 klyftor vitlök, finhackade
2 msk sesamolja
2 msk vitvinsvinäger
3 msk soya, salt sort
1 knivsudd sambal oelek
1 msk socker

Fräs ihop alla ingredienser på medelhög värme, 3-4 min. Sila av tångbuljongen ned i kastrull nr 2 och låt koka upp igen. Småputtra 10 min. Smaka av. Tillsätt valfri extra tuggvänlig ingrediens, ex nori – Porphyra, servera i kopp eller skål. Klart!

Men alltså, om man vill använda tång som mat och fixa den själv, hur gör man då?

Det är egentligen ganska lätt. Åk till havet och hoppa i med cyklop på. Studera tången. Vad kan du hitta för olika varianter? Nyp av ett par nävar av varje sort och ta med dig hem. Kika i en tångguide på nätet, t ex http://www.seaweed.ie. Troligen är det ovan nämnda arter du fått med dig, och de är så klart ätbara allihop. Nu är det bara att sätta igång och experimentera i köket! Wok, soppa, sallad, bröd, chips… go wild!

Tillbaka till min nya höst-favorit: BULJONG!
Buljongen lyfter verkligen fram umami-smaken. Test 1 var att helt enkelt koka upp vatten och tång, vilket resulterade i en nötbrun vätska, rund och fin i smaken. This will umamify your day! Upptappad på glasflaskor går avkoket bra att förvara i kylskåpet i en dryg vecka, redo att förvandlas till misosoppa, nudelwok eller kanske en stärkande höstbuljong?

Buljong är något av the Holy Grail för den som vill få i sig näring. Eftersom tång är späckat med mineraler, vitaminer och spårämnen, och även innehåller höga halter av protein och kolhydrater (beroende på art) så är det verkligen en resurs att ta tillvara i köket. En erkänt god buljong-tång är hela släktet Fucus, dvs blåstång, sågtång m fl. En tångbuljong har all potential för att hjälpa till att hålla våra kroppar friska och starka. Mat är hälsa, non? Stoppa i något matigt att tugga på så håller du dig mätt och glad, länge. Fisk, kött, tofu, grönsaker. Man tager vad man haver, så får varje måltid sin egen touch.

För den som ätit upp men är sugen på något mer kan det vara läge att testa tång chips. Skörda valfri storbladig brunalg, ex sockertång, stek i olika på hög värme tills tången bytt färg och blivit krispig, salta eventuellt lite, ät!

Ont i halsen? Hosta? Testa att långsamt tugga på en bit torkad Laminaria eller Fucus, så ska du se att tångens geléaktiga substanser snart slinker ner i halsen och smörjer irriterade slemhinnor. Easy peasy.

Tång som mat är ett sätt att fortsätta den vilda säsongen långt in på nyåret. Så länge inte isen lägger sig går det att skörda, inte bara på djupet utan även vid ytan. Så kallt är det faktiskt inte att kliva i! Torka den tång som inte äts med en gång på 50 grader i ugnen så har du råvaror i lager.

Eller, hör av dig för att boka en hemmamiddag: Jag skördar och lagar maten, du och dina vänner äter och njuter. Bare å ringe!

Ett europeiskt nätverk för permakulturlärare

Under två intensiva dagar hade jag förmånen att tillsammans med Maria Svennbäck från Holistic Gardening i Stockholm vara med och lägga grunden för ett europeiskt lärarsamarbete. Tack vare EU’s Leonardo-projekt under the Program for Liefelong Learning har vi i Sverige tillsammans med åtminstone femton andra EU-länder nu påbörjat ett tvåårigt samarbete.

Mål, syfte och resultat: Att skapa ett stark europeiskt nätverk för permakulturlärare, att öka lärarnas anställningsmöjligheter, att lära av och sammanställa varandras läroplaner, att fördjupa vår kunskap genom att besöka varandras permakulturprojekt, att producera en handbok och ett antal broschyrer med tekniker, tips, ”Best practices” etc. Det är också en början till att harmonisera permakulturutbildningarna i Europa och skapa en gemensam rekommendation för en standard. Det fina är att vi får möjlighet att lära känna varandra, ha roligt tillsammans och göra något viktigt under tiden!

Utdrag på engelska från ansökan:

The Learning Partnership aims to support the professional development of permaculture teachers. This relates to the Leonardo programme in 3 ways:

Increasing teachers’ own skills for employability;
Improving the quality of vocational education & training that those teachers deliver;
Developing the capacity of organisations to deliver courses, and thereby employ permaculture teachers.

There will be 7 mobility activities during the project, serving multiple functions:

to provide a forum for exchange of best practice;
to provide teacher training/continuing professional development;
to share information about various national permaculture education systems & qualifications frameworks;
to establish a pan-European network of permaculture teachers & organisations for curriculum development;
to promote cultural exchange and celebrate the diversity within the network;
To produce a permaculture teachers’ handbook.

Under de närmsta två åren kommer vi alltså att mötas upp sju gånger på olika platser runt om i Europa. De olika mötena har lite olika fokus beroende på platsen vi befinner oss på samt vad värdlandet har tagit på sig för ansvarsområde inom samarbetet. Sverige har fått tjugofyra stycken ”Mobilities”, vilket innebär att vi svenska lärare har tjugofyra stycken ”biljetter” att samsas om. Intresserad av att vara med på plats för att utveckla dig själv som lärare? Hör av dig till mig eller Maria!

//Klara

Att plocka fisk

1a maj. Våren börjar få övertoner av sommar; Ljummen vind, grönska och varma stenar. Solen sticker oss i ögonen när vi rullar ner till havet vid Kårevik på Tjörn. Likt busiga apor skuttar vi fram över klipporna, tjattrar och skrattar ju närmre havet vi kommer. Ytan krusar sig lätt i naturhamnen och sikten i vattnet är fenomenal. Av med kläderna och på med våtdräkterna!

Tre havsälskande vänner som simmar upp och ner utmed klipporna, tittar på långbenta spindelkrabbor och stissiga fiskyngel, böljande tång och förrädiska små brännmaneter. Vi skrattar så vi kiknar, så lyckliga av att vara i vårt älskade hav, att få se hur det vaknar till liv igen efter vinterns sömn. I solgasset blir vi inte ens kalla, i nästan en timme kan vi ägna oss åt att fridyka, känna på att falla ner mot djupet och segla in i bliss när vi likt lodräta vågor simmar tillbaka mot ytan.

Till slut blir det oundvikligen dags att gå upp, men ett sista, lugnt svep i den grunda naturhamnen hinns med. Där ligger något spännande mellan tångruskorna, ett par ögon som glasartat stirrar tillbaka från botten. Inte en rörelse avslöjar rödspättan, den är fortfarande vintersömnig och slö, den brys sig nästan inte när jag sluter handen runt dess stjärtfena och lyfter upp den till beskådning. Tre par människoögon inspekterar den vackra plattfisken, ser hur fenorna rullar som i en våg när den gör ett oengagerat försök att simma ner mot botten. En fantastisk varelse! Handen släpper taget och likt ett löv singlar spättan iväg.

”Men hörni, såg den inte väldigt god ut?!”

Jo, nickar alla, det gjorde den. Stor och fin, alldeles lagom för att ätas upp.Och så dyker jag efter fisken, plockar upp den igen, dödar den med en kniv och slänger tillbaka renset i vattnet. Tack havet för din fina present!

Klara har härmed plockat sin första fisk. Success!

Den var precis så god som den verkade, stekt i ugnen med vitlök och salt, sedan indränkt i smör. Det blev en hel vild meny som serverades till vackra spättan;

– Rödspätta från Tjörn, indränkt i smör och vitlök
– Strandkål från Tjörn, marinerad i rapsolja från Sven Åke i Skåne,
samt med en nypa havssalt och ett par matskedar grovkornig senap
– Funkia-skott, krispigt smörstekta som sparris
– Hembakt maskrosbröd med ca 2 l maskrosblommor i degen
– Vild sallad från trädgården; löktrav, gräslök, maskrosor
och tusenskönor med en gnutta rapsolja
– Mammas stuvade champinjoner

Vilken inledning på sommaren! Det är ju så fantastiskt gott att äta det man plockat eller odlat själv, maten som man har sett på nära håll i naturen! Låt inspirationen och kreativiteten ta era hjärtan i besittning, ät det vårgröna vackra, det oemotståndligt smakfulla, det ljuvligt färska!

Njut!

//klara

Unlocking water

(Press play before reading this)

Something important unlocked this weekend;

I got my ocean back!

When Emma and I sat out on our journey of creating Gemeko, I was simultaneously leaving another world behind. The world of competitive freediving. Since I first started diving on one breath back in 2003 I’ve been getting better and better, meter by meter and second by second. In average I added another 10 meters in depth every year, and in 2009 I reached my deepest most magic 73m – one of the loveliest dives I’ve ever had!

But after that dive which was during the World Championships of 2009, located at Dean’s Blue Hole in Bahamas, something shifted in me. I started pushing towards being the best, I started competing against others instead of competing against myself. And so, my ability to dive in a relaxed state of mind started to crumble…

However, during 2010 I gave myself some space, knowing I hadn’t trained very much in the water it felt OK to not add meters in the depth disciplines nor in the pool disciplines. And in the end, not pushing it to hard led to a very good total ranking of all six disciplines that year: 3rd best in the world!

Now, if you want to stay in the top league of whatever sport or profession you’re in, you’d better perform! If not – your out in the cold again. Or at least those were the facts my mind started accepting, and as my subconscious took it in I was struggling with wanting to only do nice dives for my own enjoyment compared to doing more forced dives to reach a high score.

In September 2011 I took the train from Gothenburg to Calamata, Greece, having decided that I was fit for another WC in the depth.

I was not.

I couldn’t get my head around why I was there freediving? I thought I did it because I loved the ocean, loved the pressure hugging me in the depth, loved soaring through the smooth water, loved being with my freediving tribe, loved pushing my body and mind… I wanted to dive for all those reasons but the truth was, I was competing to prove myself to others.

Very – bad – idea!

That attitude will take you nowhere near the bliss of a perfect dive! I finished of the WC with a 50 m dive and went home. The process of straightening out the equation of [Klara + freediving + competition = Fun] started at once, and it’s still ongoing.

This weekend I have been judging the Swedish Mastership in Pool-Freediving, and guess what: It was FUN!

I did not feel a sting of angst for not competing myself, I was just happy for all the 40 athletes who did. It felt very, very good… I got my ocean back!

What has this got to do with Gemeko? Why am I writing about this topic here? Because Gemeko is a company which has a holistic vision of the future – and in that vision, one of the most important things is that the employees should feel great, be happy and live a fulfilling life. And for my part, freediving is an essential part of who I am and thus needs to have an uncontested space or place in my life.

Kategori: Apnea