Stadsodling: Ekonomi vs kalori vs ekologi

Scoutar arbets- och (egentligen?) livsmöjligheter, både realistiska och drömska sådana. Jag fortsätter att längta efter en tydligare samhällsförändrande position. Att odla grönsaker i smarta system blir värdefullt framför allt om jag kommunicerar och forskar kring det. Att ”bara” odla räcker inte. I år har jag skrivit bloggar åt magasin Dagg för att iaf få ut en del av mina odlings-lärdomar till en mer publik arena. Men. Drömmen är ju att få till stånd hypoteser, analyser och mätningar av odingssystemen vilket skapar ett vetenskapligt uppbackat faktaunderlag. Att jobba i en grupp med en biolog, en nutritionist, en miljövetare, en ekonom från industriell symbios-arenan, en ingenjör från energisektorn, en agronom, kanske någon mer. Ta det lokala praktiska arbetets grönsaksvolymer, vattenflöden, gödningsmedel, biologiska mångfald mm genom en räknemaskin och se vad den reella effekten är. 

Hos Sasha har jag ex varit med och odlat ca 40 olika sorters grödor på strax över 1100 kvm bäddyta exklusive gångar. Hur många dagars standardbehov av 2000-2500 kilokalorier/dag har vi odlat? (Ja, jag ska räkna på det själv med siffror från Livsmedelsverket). Vilka habitat har vi skapat, vilka har vi utraderat? Vilken energi har vi stoppat in – bensin, muskulär, el osv – och vad fick vi ut? Odlar vi en bra sammansättning grönsaker rent kostmässigt? Bidrar vi till hälsofrämjande ätande? Hur kan vi återcirkulera kompost, urin och fekalier till odlingarna? Sker det genom ett mellansteg eller flera, ex biogasproduktion?

Jag har inte kompetensen att själv räkna på alla frågor som surrar i huvudet, men jag skulle mer än gärna samordna ett projekt med ett systemteoretiskt angreppssätt.

 

Stadsodling och stadsnära odling börjar äntligen ses som självklarheter. Det är fett bra. Problemet med utformningen just nu är enligt mig ett för obalanserat fokus på ekonomin bakom odlingarna. Att det ska vara möjligt att ha en funktionell privatekonomi och vara stadsbonde är ett baskrav, gott så. Men idag bygger många modeller på att odla det som växer snabbt och kan säljas dyrt. Vi mättar inte städernas befolkning genom att odla microgreens och salladsblad, även om det kan vara en ekonomiskt gångbar modell om man är en nutida stadsodlare. Hur forsätter vi att pusha för en utjämning av ekonomi vs kalori vs ekologi?

Once upon a time back in Violet Town…

Murrnong Farm. Hmm. Where to begin? Let’s tell it like a saga!

Once upon a time, way Down Under, there was a young man looking for a piece of land for himself and his lady. Not just a house with a garden, but a place where you could be and that you could live from. He wanted to create something, to get his hands dirty and just do it, do all those things that people were talking about if you listened in on the alternative scene of the day. He wanted to build a house, to grow food, to keep animals, to plant trees and keep bees and all other things that are part of a self-sufficient-and-beyond kind of farming ecosystem. Why only think about it, when you can act? And so the young man went out on a search for a Good Spot.

In Violet Town, a small place of some 650 inhabitants, he came across an old paddock. The rectangular 8 hectares had some good soil for tree growing and sat just at the edge of the village. It was close enough to a community but still provided space and privacy to do your own thing. Hm. Yes. This was it, this was the place. He just enough money to buy the piece of land, and to build a water storage pond. Bingo!

Murrnong map

So began the story of Murrnong Farm, by now a small and constantly evolving piece of land on this Earth.

The young man set about implementing all his ideas and skills, and step by step the transformation took place. What was once a plain cropping or pasture paddock (and maybe cultivated for the murrnong yam daisy before that?) turned into an interconnected system featuring humans, chooks, goats, cat, bees, birds, fruit trees, olive trees, trees for timber, nut trees, shrubs, perennials, kitchen gardens, buildings, water tanks, sheds, machines, ladders, tools, storage, irrigation and fertigation, and much, much more. All these different elements played their own parts at the farm, working together in the symphony of life, co-creating diversity and abundance.

At first the place had looked to some like a mad person’s project, with a bunch of built structures and a few young trees, but as the years passed the maturing system claimed its rightful status as a Proper but Different Farm. Things were really taking off, growing and multiplying and diversifying. As well as feeding the farm household, surplus food was now being rolled out from the former paddock, getting sold at markets on Saturdays. And hey, providing food is what farming is ultimately about, eh?

While the farm was developing, the young man and his lady had two children together but later went separate ways. The children of the farm grew into clever young adults. The young farming man grew into a wise man. All was good at Murrnong, almost. For the wise man, something was still missing in the human puzzle. A loving connection to a partner, another person with whom to share life and all in it. He found it, lost it, found it, lost it… Meanwhile people came to stay at the farm, to learn from hands-on work how a permaculture system can be shaped and maintained. Some were older, most were young. Once there was this one woman, she had something special… then, like other helpers, she went away to continue her life elsewhere. Nothing had happened, but an imprint was left with the wise man.

A few years later he saw news of the woman on the Book of Faces on the internet. ”You look nice in this picture!” he wrote, and that was the start of a long, long conversation. It ended with the woman marrying the wise man and moving Down Under to his Proper but Different Farm. Love. Yes. Yes! Now they were two, one wise man and one wise woman. Life on the farm kept rolling with the seasons, crops came and went, helpers came and went.

The wise woman had a connection to another young woman, who was out travelling the world with her partner. They were researching stuff, like permaculture and agroecology. The couple asked if they could come help out at the farm. Was there a need for more hands, for more skills, for more energy? Always, the answer came, and so they drove their little van to the farm.

IMG_6203

Two weeks flew by while moving goats, pruning trees, harvesting olives, chopping wood, mending broken things, making jam, cooking food etc. The couple jumped in with the rest of the current team, working away and thoroughly enjoying whatever they were doing (except when the young woman lured her partner into milking a goat, which he really wasn’t that keen on…). It felt good, deep down on the inside, to be a temporary part of the Murrnong Farm. It felt good to live the shimmering dream of a farming lifestyle and feel content, happy. Then again, it was time to move on.

The wise man and the wise woman were sad to see the young couple continuing onwards, but gave them good food and warm hugs and put them on a train. At Murrnong Farm, people come and people go, so it is.

Maybe one day, the right people will show up, the ones who will want to permanently move into the cob house where the young couple had been sleeping for some nights. Maybe one day the wise ones will have a second nucleus, a second home, forming at the farm, providing skills and stability, furthering the resilience.

I hope so.

The End.

IMG_6189

Äventyr, Research – och Tänkande

När jag drömde ihop den här resan tillsammans med Tim så hade jag en tydlig vision om att jag ville skapa utrymme för två olika delar:
1. Äventyr: Att klättra, fridyka, surfa mm.
2. Research: Att jobba på småbruk och gårdar för att lära mer om permakultur, agroekologi och regenerativt jordbruk.

Jag såg de två delarna som en bra mix av vem jag är, tjejen som ville bli äventyrare när hon var 20 men som inte kunde med för att det var för egoistiskt, och tjejen som älskar naturen och som försöker hitta ett sätt att arbeta mitt i den för att vara med och återuppbygga våra ekosystem.

Det visade sig dock ganska kvick att jag hade glömt att definiera en tredje och minst lika viktig del. Kanske borde jag ha vetat och noterat det redan innan avfärd, men jag var så fokuserad på görandet. Det jag glömde var mitt mer allmänna behov för Tänkande. Att få ta mig tid att insupa och fundera över geologi, vattenvägar, alla sorters växter och djur, mänsklig kultur, landskap mm. Jag ägnar alltid en stor del av min tankeverksamhet åt att observera och reflektera, och ibland blir en ju så att säga hemmablind.
Jag tänkte inte på hur viktigt det är för mig att ha utrymme att få tänka.

En ny formulering för vad denna resa handlar om kan således summeras med Äventyr, Research och Tänkande.

Eftersom detta böljande tänkande sker lika automatiskt i mig som att jag andas hela vägen ner i magen, så har det klivit in och tagit sin naturliga plats utmed hela resan gång. Det gillar jag! Jag har hunnit tänka j ä t t e m y c k e t. Nästa del av tänkandet är att också formulera det i tal och skrift för att dela tankarna med andra. Det har varit många långa samtal de senaste veckorna, och så småningom kommer de att ge liv åt nya texter.

Jag är glad för att de olika delarna balanserar varandra, vi har visserligen haft större utrymme för äventyr och tänkande än för research, men nu är vi på väg mot en gård för att tillbringa våra sista veckor i Australien med att plocka oliver, mjölka getter, rensa odlingsbäddar och allt annat som hör till en höst i detta klimat. Eftersom jag aldrig tidigare har varit här så ser jag fram emot att få lära mer!

Jag längtar efter att få vara mitt i ett grönsaksland eller bland träd, längtar efter att få använda mina händer för att hjälpa något att växa. Jag är trädgårdsmästare, eller snarare lärling. Det finns så mycket kunskap och erfarenhet att få fatt i, och jag älskar att när jag befinner mig i rollen som trädgårdsmästare så är jag rätt bra på att glömma bort det där med prestation och istället hänge mig åt den tydliga uppgiften framför mig. Rensa morötterna. Beskär fruktträdet. Dubbelgräv landet. Skörda salladen.

IMG_5826