Februari lider mot sitt slut, och jag har i principt haft ledigt i TVÅ månader! Det har varit skönt, det har varit det goda livet, fullt av böcker, goda vänner, mysiga kvällar framför kaminen med Tim, filosoferande mm och så, till sist, bokföring och årsbokslut för permakulturföreningen följt av lite planerande för egen del.

Jag avslutade 2014 års projektanställning hos Älvstranden Utveckling med att lämna in en projektrapport för Odlingskultur i Jubileumsparken. Sedan flög vi Teneriffa på klätter-, surf- och dyksemester, jag och min darling. Så mycket bättre än vad vi någonsin hade trott om en sliten Kanarieö… 😉

Nu är jag i alla fall hemma i Göteborg igen, på fri fot i arbetsmarknadsdjungeln, och i år har jag satt upp ett par mål:

– Inte jobba ensam utan i grupp!
– Inte ha för många projekt/anställningar igång samtidigt, dvs spreta mindre – fokusera mer.
– Tillåta mig själv att agera utifrån mina behov i första hand och kollektivets i andra hand.
– Skapa större utrymme för fysiska aktiviteter, vilket för mig leder till själsligt välbefinnande.
– Sätta undan pengar till en ett år lång resa med start 2016.

Dessa mål gör det möjligt att navigera genom arbetsmarknaden både som anställd och som egenföretagare, och nu är sökandet igång. Det känns bra att utifrån ett lugn kunna gå igenom möjligheter och idéer, för att till sist välja det som tycks bäst för i år.

För er som har egna uppslag för hur jag borde/skulle kunna vara en del av en arbetsgrupp eller ett projekt – hör av er! Jag är öppen för idéer.

klara@stadssallad.se

Var är ni? Jag vet att ni är där ute, alla ni som varje dag lever en etik, som varje dag agerar utifrån en medvetenhet kring er själva och världen som helhet. Ni som ser de stora sambanden.

Jag har fastnat i vinkelvolten, jag behöver styrkan av många, behöver veta att ni finns i närheten.

Jag var och snickrade med min syster i helgen, vi köpte virke hos den lilla bygghandeln vid Lyr och åkte hem och mätte, sågade och hamrade tills utedäcket på baksidan var klart. Vi använde nytt, tryckt virke, och i en glasspaus frågade jag om hur hon tänker kring vår natur, våra resurser, de gifter vi släpper ut, självklarheten i att köpa mer virke för att bygga ut altanen på sommarstugan… alla de där frågorna som jag frågar mig själv, varenda dag, inför nästan varje handling där jag ser en direkt konsekvens av hur jag väljer.

”Men Klara, jag tänker ju inte så där stort som du gör. Jag ser i alla fall till att minimera spillvirket. Hemma så använder vi nästa aldrig bilen utan tar cyklarna, vi källsorterar… [fler exempel på de där konkreta, relativt små, bra sakerna som familjen gör i sin vardag]”.

Ja. Det gör ni. Det gör jättemånga svenskar och andra världsmedborgare. Men vem har sagt att det räcker till. Kära syster, jag älskar dig och ditt stora driv, din handlingsförmåga, och samtidigt önskar jag att du fick en knäpp på nosen och tog till dig världens tillstånd.

Världen räcker inte till för våra livsstilar.

Själv har jag tagit steget från (radikal) egenföretagare till (tyglad) kommunanställd. Vad betyder det i slutändan? Kan jag fortfarande agera etiskt på jobbet? Får jag det utrymmet? Uppmuntras det?

Jag känner att jag skulle må väldigt bra av att få träffa en mentor, någon med ett längre arbetsliv än jag bakom sig, som kan möta mig i dessa frågeställningar kring etik, filosofi, moral, normer och det otillräckliga begreppet ”hållbarhet”.

Snälla vänner, bekanta och okända, kan ni hjälpa mig att hitta en mentor? Jag skulle bli själaglad för några tips om personer med stor integritet, som tänker stort och långt, och som skulle vilja dryfta dessa tankar med en 30-årig Klara som känner att det är lite för många broar på högkant runtomkring henne.