Ekollon: Att ätas och njutas

Hollon. Eller kanske ekollon. När jag var liten lyssnade jag på Nalle Puh, väldigt många gånger! Tre kassettband hade jag, de gick varma i bilstereon på sommarens husvagnssemestrar med familjen. I Nalle Puh är hollon en återkommande grej.

Därför känns det rätt fint att få sitta som ett litet nyfiket barn under ekens krona och plocka ollon, fylla alla fickor som finns på byxorna och sedan tömma allt i en påse. Jag känner mig rik! Likt en köpman med en påse guld står jag och flinar mot mina vänner som hänger på klätterväggen bredvid. Egentligen hade jag också tänkt klättra, men en förkylning i kombination med förtjusningen över mängden ekollon styrde om planerna.

Vad man gör med ekollon? Äter, så klart! Min vän Pontus ringde en kväll förra hösten och berättade om sina rostade ekollon med tillhörande honung och en nypa salt. Sedan dess har jag längtat efter att pröva själv. Igår skalade jag och Tim en skål med ekollon som redan fått ligga i rumstemperatur och torka en vecka. Kärnan blir lite mindre och släpper från skalet, så att det blir lättare att trycka sönder skalet och få ut själva ekollonet.
Under skalet ser de ut som mandlar, kolabruna och med små ådringar från bas till topp. För att kunna äta dem behöver vi få bort all garvsyra. Jag lägger dem i en kastrull och häller på vatten, kokar upp allt, silar av vattnet, fyller på nytt, kokar upp… Håller på så där fem gånger tills jag tycker att avkoket inte längre smakar beskt. Då är det dags att skjutsa in dem på en plåt i ugnen, ca 15 minuter på 225 grader. Jag hyvlar ett par smörklickar över dem också, tänker att det blir nog godare så!

En kvart senare är det upp till bevis. Mmm. Inte så illa, lite beska fortfarande så ett par uppkok till vore bra. De är lite mjöliga, nötiga, och har samtidigt en alldeles egen smak. Det mjöliga får mig att associera till casavarötter. Jag blir sjukt sugen på att äta dem tillsammans med en skiva Camambert eller Brie, tror det vore en fin kombo. För att få fler ideer om tillagning tar jag med mig resten i en burk och ger till kockarna på Gunnebo Slott.

”Mmm.. Tack! Hmm… Kanske som en puré? Eller..”

Vi får se vad de hittar på. Idag har jag i alla fall plockat en ny omgång ekollon som ska få torka och sedan ska jag rosta några i ugnen och mala ner i kaffekvarnen så att jag får mjöl att baka med. Kanske testa en omgång ekollonkaffe också. Och upphackade, rostade ekollon i en sallad. Varför inte som en kakbotten tillsammans med hasselnötter?

To be continued!

PS. Ekollon får endast plockas med markägarens tillstånd. Tack Göteborgs kommun!
PPS. Stunden då jag sitter hopkrupen på marken och letar efter ekollon, klämmer på varje enskilt frö för att se att det inte redan är uppätet av en ekollonvecklare eller ekollonvivel, är minst lika värdefull som själva skörden. Det pirrar i kroppen av glädje, för jag älskar skogen!