Det var en gång tre bröder som ville göra något gott för världen. De bestämde sig för att samla alla sina kamrater och ge sig ut på en lång resa genom landet de levde i. Från en livfull metropol i söder till en vattenomgärdad huvudstad i norr tog de sig fram genom flacka ängslandskap och frodiga skogar, utmed blåsiga kustremsor, över kulliga åkermarker och in genom byar och städer. De drevs framåt av en önskan – önskan att förmedla sitt budskap; Tillsammans kan vi skapa en vackrare värld att leva i!
Bröderna och deras kamrater var olika korta och långa, olika dagar utmed resan olika många, de var uthålliga och snabba, cyklade och cyklade utan att gnabba. Många var de människor som möttes av cykelsambans glada tillrop under färden, tusen glada skratt skrattades, alla ringklockor plingande, sångrösterna genljöd över nejderna… Varje dag var ett nytt äventyr, vem visste vilka de skulle stöta på utmed vägen? Skulle de kunna få med sig fler fina cyklister i sitt sambatåg, ville folket på torget lyssna på dem där de kom med gitarr, munspel och trumma och spelade sina sånger om hållbarhet och flexibilitet? Gick barnen som var med på deras teater hem med nya idéer om hur världen är och kan vara? Lyssnade de styrande i samhällena de passerade på deras ungdomliga visdom?
Inte var det bara de som mötte sambatåget som fick sig berättelser och klokskap till livs, nej, själva gruppen levde upp och delade med sig av all sin kunskap till varandra. Det handlade om stort och smått; Hur man bäst sätter upp sitt tält, hur framtidens städer kommer att se ut, hur man lagar en punktering, vilka vilda växter man kan äta utmed vägen, vad man vill göra när man blir stor, om universitet är bättre än livet skola, hur många potatisar som går åt till hungriga cyklister, vad äter en ko, hur leder man scouter i ett projekt, är religion viktigt för alla… samtalen var många och fördes både från cykelsadeln, vid lägerelden, på bondgården, utanför mataffären, på parkbänkar och i naturen. Gruppen blev starkare och starkare för var dag, tänk vad mycket de kunde när de hjälpte varandra!
Det var en alldeles magisk tid. Sommarsolen strålade över dem, ljusa var nätterna, svalt var havet, svettiga var ryggarna och starka var benen. En mulen förmiddag nådde de så fram till det stora torget i huvudstaden. De möttes av ett vackert banéer och människor från olika grupper som ville hurra för deras målgång. En av bröderna höll ett inspirerande tal och hattar flög genom luften samtidigt som applåderna regnade. De dansade alla en sista samba där på torget och kramade om varandra.
Nu kände de dock att det haft en så fin tid att de vill fortsätta sin samba även när det första målet var nått. De bestämde sig för att samlas varje vilodag på ett café i staden där de flesta bodde. Så tog sagan om Cykelsamban slut men ur den föddes Frukostsamban, och var den sagan kommer att sluta, det är det ingen som vet…
