Ansvarsfull lek

Att leka är att våga. Att leka är att arbeta. Att leka är att prestera. Att leka är att vara trygg. Att leka är att vara människa.

Att leka är att leva.

Att leva är att leka.

Says who? Jo, det finns faktiskt en mängd forskning som har gått djupare in på ämnet livet vs leken, och även leken vs ansvaret. Både filosofer (naturvetenskapens grundare, om ni hade glömt det…), psykologer, läkare, fysiker, etiker, cybernetiker etc har tagit sig tid att fundera över vad det är som händer i våra kroppar när vi lyckas vara kvar i ett tillstånd av lekfullhet, när vi skapar möjligheter att förlänga barnårens sätt att ta sig an utmaningar och uppgifter genom att – just det – LEKA!

För er som känner mig personligen så vet ni att jag ÄLSKAR den här idén, att det går bra att leka livet. När jag dessutom får chansen att flagga för lite forskning på området vilken styrker mig i mitt sätt att se på livet, ja då finns det ingen hejd på spralligheten. Här följer därför ett underlag till tesen ”Att leva är att leka”:

– Ett utmärkt inslag i P1: Lekande lätt på jobbet. Lyssna och njut!

– Professor i psykologi samt socialpsykolog Jonathan Haidt har i boken ”The Philosphy of Hapiness” skrivit följande om att avsluta en uppgift: ”Ofta är ögonblicket av triumf inte mer känslosamt än den lättnad som följer då man får ta av sig en tung ryggsäck efter en lång vandring. Om man har genomfört vandringen enbart för att få uppleva denna lättnad, då är man tokig!”. Jag bygger på med tanken kring hur barn leker sig fram längs stigen, tittar på kottar och spindlar, upplever vinden mot ansiktet och njuter av att plaska i en vattenpöl. Som arbetande vuxen gäller det alltså att hitta förmågan att leka utmed vägen – för att i slutändan få uppleva en stor känsla av glädje då man nått målet!

Jag nöjer mig där – sätt er att fundera en stund istället kring VARFÖR det måste finnas teori kring lekande för att det ska vara giltigt som utgångspunkt för att arbeta effektivt.

//klara