Pecha Kucha. Ett format att fundera över. Här, min senaste variant från Pecha Kucha på DogA i Oslo.
Jag är Fri:Dykare. Jag dyker i vattnet som vilken fisk som helst. Jag simmar, glider, flyger fram. Må så vara att jag inte kan stanna där nere i djupet, men jag kan åtminstone röra mig som de andra djuren i vattnet. I havet äger jag frihet. I havet är jag fri.
Frihet. Vad är det egentligen? Definitionerna är många. Den frihet jag strävar efter, längtar efter, behöver, är en frihet i sinnet, en frihet från tankar. För jag har så många tankar om vad jag behöver göra för att vara med och förändra den här världen, i en riktning som jag tror är positiv. När huvudet är fyllt av detta surrande tankemoln, då är jag både fri och ofri. Jag har inga begränsningar kring vad jag tror är möjligt, men jag är inte heller fri att trycka på paus och släppa tankarna för en stund. Det förmår jag inte.
Det är då jag behöver en annan sorts frihet. Det är då jag dyker under ytan, på ett enda andetag. Fridykningen för mig in i ett väldigt positivt tillstånd av frihet:
- the state of not being imprisoned or enslaved (för mig: psykiskt).
- the state of being unrestricted and able to move easily (för mig: fysiskt).
- the state of not being subject to or affected by (something undesirable) (för mig: både psykiskt och fysiskt).
Jag är fullt övertygad om att det är genom fridykningen som jag har hållt mig mentalt balanserad genom åren. Under min svacka 2011-2012, när jag tävlat för mycket och blivit girig, då försvann friheten i fridykningen. Jag är så tacksam att jag har vunnit den åter! Under 2014 skall jag återigen utforska mina gränser, för det är så jag lever. En gränslandsperson.
