I am sitting here all on my own, sipping on a glas of red wine, silently relaxing in our summer home in Bohuslän. Soon, this will be our permanent home.
I am finding it hard these days to take the time to reflect upon life, dreams, the state of the world, my own direction and other such larger-picture perspectives. I miss it, but also don’t have the time to miss it.
Having a baby daughter to care for together with my partner whilst running a market garden at work, I’m deep in the canyon of my own life. Hmm. Somewhere up there other things are going on, but I’m not fully aware anymore. It is admittedly somewhat scary to feel out of touch, but I can see that it’s a parental phase and that I’ll come through. Anyways.
Pause. A deer runs past in the low evening light, completely ignoring me.
Perhaps this cycle in my life begun after our long journey, coming home, r e a l l y wanting to dig my heels in and give the idea of small scale farming a solid chance. It’s such an absorbing and broad field of knowledge, so many things to learn and to try. By now I have worked my as off as farmer and manager for roughly three and a half years. It’s been extremely rewarding and enlightening, but since I’ve also become a mother during this time some perspectives have shifted. I’ll be giving small scale farming my best until the end of this year, then comes the next chapter in Klaras life.
You see, I’ve signed a new job contract, and I feel so proud!
It’s the kind of job I’ve been dreaming of since being a kid, way before wanting to try market gardening and farming as a meaningful living. It’s the kind of job that calls into action all the observations and experiences undertaken throughout a life lived in awe of nature. In a way, it’s just a continuation of the work as a market gardener, because it speaks to the same values of keeping things simple, local and connected. In this new role, however, I’ll be focusing far less on producing biomass in the form on food and instead I’ll direct my energy into stabilizing and regenerating ecosystems because of their own intrinsic value. What’s the job title?
I’m gonna be a conservationist. M-hm. Yes.
YES!
A conservationist working for Västkuststiftelsen, a foundation in charge of the maintenance of roughly 270 different nature reserves along the Swedish west coast. Twenty or so off these reserves just south of our summer home will now fall under my care. Weeee! I’ll be joining the organization part time come November, simultaneously finishing the EU- project which spawned the Model Farm, and then shift over completely from the first of January. The job means I’ll be planning, doing hands on work solo and/or together with colleagues and that I’ll meet up with contractors and farmers involved in the management and maintenance of the reserves. It seems like I’ll be doing a lot of what I am good at, in places which I absolutely love, and so honestly: I am f-cking thrilled!
I have been keeping this to myself and my closest circle for a month, because most of the people I’m currently working with are on vacation and I wanted to break the news that I’ll be leaving in a nice way. But, c’mon, I’m excited, I wanna tell the world! This job is our ticket out of Gothenburg, this job allows Tim and I to move with Maya up to our house in Bohuslän. Fi-na-lly.
A toast, to not forgetting the larger perspective and to the sweetness of living your dreams!
I det här inlägget vill jag utgå från en presentation jag nyligen höll för nätverket och plattformen FoodShift.se. FoodShift arrangerade en träff i Göteborg med fokus på bioregionalism och regenerativa livsmedelssystem, och jag som länge grunnat på hur vi kan använda permakulturdesign för att arbeta regenerativt med matproduktion fick möjligheten att presentera tankar kring kopplingen mellan Market Gardening och permakultur.
Som ni märker är det en mängd olika begrepp jag just hänvisat till. I texten nedan kommer jag att fortsätta beröra dem, och mer utförlig information om hur de definieras och används går att finna via sökningar på webben. För mig är senhösten och vintern en tid för förkovran och att lära nytt, är du sugen på samma upplägg så hugg tag i dessa begrepp och grotta ner dig! Det finns både filmklipp och texter att ta del av.
På bilden ovan står David Holmgren, medgrundare till konceptet permakultur, i sin köksträdgård framför sitt egenbyggda hus på gården Melliodora i Australien. Min man Tim och jag deltog år 2017 i en permakulturutbildning som var baserad i området kring Melliodora. Vi åkte på studiebesök till en mängd olika platser, verksamheter och gårdar som en del av kursen, och det följande året fortsatte vi att både besöka och arbeta på olika permakulturdesignade gårdar. Jag tog med mig många insikter kring hur ett funktionellt småbruk kan byggas upp och skötas, och det har i sin tur lett mig vidare till att fokusera på hur Market Gardening/småskalig grönsaksodling kan integreras i en permakulturdesign för ett småbruk, med syfte att öka framför allt den ekonomiska resiliensen. Om vi struntar i idealismen som ofta följer med tankar kring permakultur och istället fokuserar på hur vi ska skapa intäkter nog för att kunna leva på vårt småbruk och ha råda att betala räkningar mm, hur kan vi göra då? Hur går vi från att vara månskensbönder med ett externt jobb till att kunna försörja oss utifrån vår gård?
David förklarar att permakultur som koncept uppkom i skärningspunkten mellan ekologi, jordbruk och landskapsdesign. Ordet är en sammanslagning av permanent och agriculture -> permaculture. På de 40 år som gått sedan han och Bill Mollison skrev en första bok om permakultur så har begreppet vidgats från att fokusera på jordbruk till att omfamna hela den mänskliga kulturen, dvs permanent och culture -> permaculture. I blomman ovan syns alla de delar som samspelar för att vi ska kunna skapa en välmående mänsklig kultur som håller sig innanför de planetära gränserna. Till höger syns en modell för hur permakultur som koncept är uppbyggt utifrån etik och principer, fria från religiösa eller politiska kopplingar.
Grundbulten i permakultur är de tre etiska pelarna:
Omsorg om jorden
Omsorg om människan
En rättvis fördelning av resurser
Etiken förankras genom ett antal principer, t ex “Skapa inget avfall”, “Använd små och långsamma lösningar”, “Fånga in och lagra energi”, “Använd och värdesätt förnybara tjänster och resurser” och “Lägg mönstret först, fyll i detaljerna sedan”.
För att komma igång med sin egen permakulturdesign kan man t ex använda sig av följande iterativa designprocess: OBREDIMET
O: Observation av systemet du befinner dig i.
B: Boundaries. Gränser för designen, t ex fastighetsgräns, tidsgräns, tillgängligt kapital, klimat.
R: Resurser. Vad finns tillgängligt inom systemet? Lista alla resurser så att du synliggör dem.
E: Evaluation. Utvärdera samspelet mellan de resurser som finns tillgängliga inom ditt avgränsade system, t ex personella resurser i förhållande till materiella och ekonomiska resurser i ett företag. Vad rör sig in i systemet och vad rör sig ut ur systemet?
D: Design. Skapa en första design för hur resurserna på bästa vis kan samspela i det fysiska eller virtuella rummet.
I: Implementation. Genomför din design!
M: Maintenance. Underhåll systemet du håller på att omforma och bygga upp.
E: Evaluation. Hur gick det? Blev det en funktionell utformning eller behöver något ändras?
T: Tweak. Justera din design efter behov.
När du genomgått en första iteration av processen är du tillbaka vid observationsstadiet och kan påbörja nästa varv i designspiralen, eller hoppa runt mellan de olika stadierna för att göra uppdateringar och justeringar. Denna designprocess baserad på akronymet OBREDIMET hjälper dig att hålla koll på var i ditt arbete du befinner dig, använd det som ett dynamiskt hjälpverktyg snarare än en statisk processkarta.
Sedan jag själv först läste ordet permakultur i en bok om byggekologi så har jag förkovrat mig rejält, både genom utbildningar, konferenser, lärarsamarbeten och självstudier. Ovan ser ni några av de böcker som varit avgörande för mitt tänkande, och även ett par podcasts vilka gett utrymme till att lyssna till en massa kloka bönder och forskare medan jag själv arbetat hands-on som odlare.
All denna fördjupning i det breda ämnet permakultur leder självklart till nya idéer och tankar om hur jag själv kan bidra till att skapa ett positivt fotavtryck på den här planeten. Jag tycker om att vara i naturen och har därför valt att fokusera på ämnet mat och odling, vilket har lett mig vidare till självstudier inom bl a regenerativt jordbruk och Market Gardening.
Själva idén om ett permakultursamhälle är attraktiv för många, vi kan lite suddigt se oss själva leva i ett fint samspel med naturen i en nutida Edens lustgård. Men när det kommer till kritan så finns det väldigt många tänkare i förhållande till görare. Jag vill uppmuntra fler till att faktiskt sätta igång praktiskt med permakultur, och en instegsmodell är att integrera grönsaksodling enligt modellen för en Market Garden i din permakulturdesign. Då uppstår möjligheten att bygga upp ditt eget odlarföretag där du i första skedet fokuserar på snabba, ettåriga växter för att sedan över tid kunna integrera fler och fler perenna grödor och på så vis etablera ett människoinkluderande ekosystem som tillgodoser våra behov av mat, fibrer, timmer, medicin etc samtidigt som andra organismer också får ett självklart livsutrymme.
En Market Garden är en biointensiv grönsaksodling uppbyggd med permanenta bäddar, där hög input leder till hög output. Effektiv och tydlig planering samt införsel av kompost, fröer, vatten mm leder till höga grönsaksskördar och intäkter därefter. Du arbetar med den mänskliga skalan, använder mycket handkraft och enkla redskap istället för att fokusera på större traktorer och större areal. En Market Garden kan t ex etableras på 1000 kvadratmeter och sedan över tid – om möjlighet till utökning finns – växa sig större.
I en permakulturdesign ser jag en Market Garden placerad i zon 1-2. I takt med att du etablerat denna grönsaksodling och fått bra snurr på dess skötsel så har du möjlighet att tack vare observationerna du hunnit göra utveckla din design för zon 3-4. Då kan de permanenta bäddarna i zon 1-2 användas som en del i ett mönster för inkluderingen av fleråriga grödor i zon 3-4 där anläggning, skötsel och skörd förenklas tack vare den tydliga bäddstrukturen.
Din Market Garden kan svälla till att bli en Permaculture Market Garden som spänner över ett helt ekosystem.
Det jag föreslår här är ingen enkel quick fix för att etablera permakulturdesignade platser, men det är en möjlig väg framåt. Att arbeta med grönsaksodling är stundtals ett tungt och slitigt arbete där du ska uppfylla entreprenörens samtliga roller under osäkra löneförhållanden. Det kan också vara det bästa som har hänt dig i ditt yrkesliv! Ett arbete i samklang med årstiderna, till stora delar förlagt utomhus med en hög grad av självbestämmande, en stor utvecklingspotential tillsammans med driftiga samarbetspartners och en ständigt tillgång till högklassiga livsmedel, c’est pas mal.
Det här inlägget hoppas jag inspirerar dig att leta efter mer kunskap och att bygga fler egna erfarenheter kring alla dessa begrepp som jag nämnt. I en värld som kan tyckas orolig och instabil är det givande att se till konkreta positiva åtgärder vilka är möjliga att genomföra i nutid. Vi är många som gemensamt arbetar med detta omställningsarbete, och även om vi är så små att vi till vardags inte syns i mediebruset så existerar vi, det gäller bara att hitta vägar in i detta mångfacetterade starka nätverk av tänkar-görare! Välkommen du med, alla kan göra skillnad.
’Of belay’, I shout down to Tim, who’s on a ledge sixty meters below me. I’ve built an anchor in a seeping crack, and as the sun is approaching its apex the heat is creating a humid microclimate smelling of childhood aquariums. I look at my dirty taped up hands and belay Tim up the pitch, thinking of nothing much but at the same time processing ideas, while feeling his movement through the ropes.
This simplicity of being a mountain person is what sustains my thinking and analyzing of a larger perspective these days. At work, I’m embodying the outcome of these thoughts, but the perspective is so close and so day-to-day oriented that I find it hard to really zoom out while being at the farm. I can take in and store information and experiences, but I can’t synthesize them. Hence my need for time off in the mountains, for climbing.
Tim reaches the anchor and we swiftly shift gear and sip some water before he takes off on the next pitch. I feed out rope and glance at his movements, enjoy the sight of him solving the puzzle to smoothly flow up the rock face.
At Reven, 6-.
Professionally, right now and for the past few years, I’ve been a farmer. I love to grow food as a way of activism, a way to fight climate change by storing carbon in the soil, a way to feed my fellow human beings and other creatures and critters whilst providing a solution to the globally engulfing mess that we’re all in. I’ve spent my whole life learning and looking for answers to the question of how I can be a part of creating a positive change in this world. Some call me naive or pretentious, some get scared by my strong will to reach this seemingly far-flung goal, yet many more seem to get inspired by my meandering but relentless effort to do something. Part of what I do is to write about this human experience of mine, of the way my thinking is changing with every year that passes while I continuously learn more about different aspects of life, my own and the biosphere’s. Nothing is ever going to be certain, I can’t know that I’m doing the right thing, but I trust science and I’m trying my best.
’Watch me now, I’m on blue’ I hear from above. ’It’s a super wet slab traverse here, if I fall I’m on the blue rope’. I shift my stance, ready myself. But Tim just smears his way over the wet section and reaches the next one bolt anchor. I hear the sound of clinging cams and nuts, some muttering, a satisfying carabiner click and then ’Safe! You can take me of belay Klara’. I unclip the ropes, stash my ATC on my rear loop, tie up my shoelaces again and prepare to clean out the anchor and follow up the granite wall.
What does farming and climbing have in common? For starters, farming in the Market Gardening style using low tech, bio-intensive, efficiently standardized practices requires a strong body. There’s a lot of shoveling, digging and dragging heavy things around going on on a weekly basis. The beds need new layers of compost before replanting, the harvesting can easily add up to hundreds of pounds of produce being moved around, heavy sandbags holding down remay might come on and of multiple times during a week and transplanting into dry clay soil often require hours of murderous stabbing to get the little plants safely positioned into their new spot. If I hadn’t been a climbing, freediving outdoors loving yoga practitioner, I would have been screwed. I simply can’t be a farmer without being an athlete. I’ve never managed to figure out how others do it, stay strong and fit and keep away from injuring themselves whilst only farming and not doing any kind of movement based activity on the side. The old cliché of ”Work hard, play hard” describes my life situation quite well. I need a balance.
As I heel hook my way up a slabby arête I’m focusing only on what my body is doing, where my limbs are, how I’m shifting my body weight to access stability. I heave myself into a crack, dig in deep to be able to retrieve the cam that Tim has placed in there with his long arms, and continue up a burly and wet section of gently weathered flaky granite. Beautiful! I follow on the wet traverse, smearing in puddles of water, giggling. How I love these little adventures within the adventure, the unexpected conditions creating an edge to what we’re up to. It was raining further northwest in Norway so we opted out of Romsdal and went to Nissedal. It’s the place where most people in this part of the world goes to have their first multipitch trad experience, but I’ve never been before. After laughing exhaustedly at the howling winds and spindrift of the Fitz Roy massif, trying to climb easier routes up Aguja Guillaumet and Aguja Mermoz, this little wet slab section seems like a very straight forward problem. It’s like anything in life, once you push forward and gain confidence in unknown terrain you can later relax in a less complicated situation, knowing that you’ve got this.
That’s how I feel at work. I’m busting my ass running a small scale Market Garden for the City of Gothenburg, a project funded by the EU for three years. I’m delivering veggies to nearby preschools and schools, testing the thesis that a municipality can achieve better results both economically, socially and ecologically by running their own farming operation rather than buying in food from external sources. Can we opt to pay a salary instead of paying for vegetables, and if we do, what else can be achieved at the same time? Can we run this as a Model Farm where we can train young farmers, preparing them for the highs and lows of working in agriculture, creating a new wave of environmentally sound farmers?
I’ve been circling this trade of growing food and tending plants for years now, linking it to foraging both on land and in water, combining it with the issues of food safety and food sovereignty, with urban farming and climate positive livelihoods. I’m a jack of all trades kind of person and in my line of work as a farmer I’m using all my skills from working assembly lines, making cheese, studying engineering, gardening and geology to traveling the world freediving, climbing and WWOOFing, and I can tell you it’s all coming in handy. What I’m doing at work is an expression of connecting ideas from solutions oriented frameworks out there, applying them to my site specific conditions here on the Swedish West coast. Permaculture, regenerative agriculture, agroforestry, these ideas are all pointing in the same direction. Care for your land, care for your people, share your bounty. Live simply, so that others may simply live.
I put my right foot up on the lip, adjust my grip and crimp down while slowly, breathlessly inching my way towards the roof crack above me. The piton hammered in there is so close, but I can’t reach it yet. I move into a frog position and stand up, belly against the warm rock, reminding myself that this is not a vertical face. Just relax and clip the piton, you’ve got this. I continue right along the roof crack, smearing my feat or delicately toeing into fissures and indentations. The cams are bomber, the sun is shining, the landscape below is like a fairytale. My soul is wide open, in awe of the natural world. This is our wedding day, and there’s nothing else I’d rather be doing right now.
We move up the last pitch of Mot Sola and finish on a grassy ledge that takes us to the top of Haegefjell. We drop our harnesses, take off a layer of clothes and bask in the sun. We slice an apple and put the crisp bits on our peanut butter sandwiches, wolf them down. This was a mere six hour outing, some 350 vertical meters, and a perfect ending to my summer vacation. Life down there on the lowlands will continue, my strive for doing something positive with my life as a farmer will continue, but up here none of that matters. I’m a climber. Right now, I’m right here.
