Lyssnar på Klotet i P1 medan jag lagar mat. Står och morrar och spottar när jag inser att det radioprogrammet egentligen säger mig är att folk inte har en susning om vad vi gör med vår värld. Dagens två ämnen är ”De smältande glaciärerna i alperna” och ”Odling av jätteräkor i Sverige”. Reportrarna som står bakom faktamaterialet ställer förvisso bra frågor till sina intervjuoffer, men i studiodiskussionen efteråt låter det mer som god dag yxskaft.
– Så, vad är det som krävs för att glaciärerna i Alperna inte ska smälta?
– Ja, antingen en högre nederbörd eller en lägre temperatur…
Stackars svarande professor från Uppsala, han ger ju det självklara, mest förenklade svaret – men varför behövde frågan ens ställas? Är folk i allmänhet så dåligt insatta i vad det är som påverkar oss själva och vår natur i fel riktning? Är det verkligen någon som har missat att människan i över hundra år har överkonsumerat jordens resurser och smutsat ner naturen i helt orimliga proportioner, så att vi nu står inför en global klimatkris?
– Men tror du verkligen att små initiativ som att Österrike stänger av lastbilstrafiken under dagtid gör en verklig skillnad? Jag menar, klimatproblemen är ju globala?
Tant! skriker jag högt och bränner mig på stekpannan. Vad då globala? De globala problemen är ju summan av alla lokala problem, allt hänger ju ihop! Vi kommer aldrig lösa framtidens underproduktion av mat, vattenbrist, energibrist osv om vi inte inser att det är genom små lokala projekt och initiativ som vi kommer nå framgångar. Ja, de stora av stater och andra organ beslutade förändringar, förbud och lagbeslut som tas är av stor vikt, men de är inte tillräckliga för att se till att vi har en hållbar värld. Det måste vi alla fixa, tillsammans. Alla har ett ansvar. Alla behöver förstå det. Innan jag dör när jag är 127 år gammal ska jag ha förmedlat det till orimligt många personer, vare sig de till en början vill förstå eller inte.
