Aaaaah!
Så känns det, i både huvud och kropp. Det är skönt att ha haft tid att slappna av under början av året, och att sedan få börja lönearbeta igen på en plats där jag har känt mig som hemma från första stund. Att vara en del av en större enhet utan att känna att jag behöver köra över mina egna värderingar, det är sällan jag har fått uppleva det som anställd. Därför är jag ytterligt tacksam för Botaniska trädgården i Göteborg. Vilken magisk plats!
Förutom att jag får gå runt under trädens kronor och göra sådant jag tycker är roligt och givande för mig själv och andra, så ger arbetet en helt ny dimension av tid. Plötsligt har jag nämligen tillgång till fritid. Fri tid. En del av den väljer jag att lägga på mindre uppdrag via Stadssallad, men för det mesta påtar jag i jorden, nördar i naturen och bland böcker eller hänger på en klätterklippa med mina nära och kära.
Nu efter tre veckors arbete börjar en ny känsla smyga sig på. Den kommer då och då och nosar mig lite i nacken. Det är havsandarna som ropar: ”Kom och fridyk, Klara!”
Det gör mig glad, för något jag förstått och verkligen landat i sedan mitt senaste (mindre lyckliga) fridyknings-VM i Kalamata år 2011 är att jag bara kan fridyka om jag är avslappnad.
Alltså: Om kroppen nu börjar längta efter hav, djup, andhållning och meditation, då tar jag det som en signal för att jag är på rätt spår i livet! Min interna badtermometer börjar röra sig mot plusgrader (-:
Till havs, till havs
på äventyr,
till havs på äventyr!
