På långtur
Den 6e december åker vi mot vår första anhalt, Nya Zeeland. Det blir starten på en 17 månader lång resa runt jorden.
Grundplanen från förra året kvarstår.
Vi ska ägna oss åt äventyr och research: Klättra, fridyka, vandra, surfa, arbeta på gårdar, skörda tång etc. Bo i tält, refugios och bilar, leva enkelt och på liten budget. Umgås med gamla och nya vänner. Lära oss mer om permakultur och om hantverket bakom att driva ett regenerativt jordbruk. Må bra tillsammans och samtidigt göra något bra för planeten.
Filosofiskt sett finns inget annat alternativ för mig som tänkande människa än att vara en aktiv del av den globala rörelse som arbetar för att skapa ett positivt mänskligt avtryck på vår jord.
Det långtgående målet med resan är därför att bli en bättre planetskötare, vilket är detsamma som det långtgående målet för mitt liv. Det kan låta pretentiöst, men jag menar det.
Wish us luck!
Resrutten speglar de miljöer vi längtar efter mest, och ser i grova drag ut så här:
December 2016 till april 2018
Dec – Jan, Nya Zeelands sydö
Feb – Maj, Australiens östkust
Maj – Sverige
Jun – Aug, Canadas & USAs västkust
Sep, Cuba
Okt, Caribien
Nov – Dec, Peru & Bolivia
Jan – Apr, Chile & Argentina
Vi kommer att mellanlanda ett par veckor i Sverige i maj för att starta ett nytt försäkringsår, packa lite annan utrustning och hinna krama på er här hemma. Sedan sticker vi igen, och blir borta ytterligare ett år.
Vill ni följa oss på resan så kika in här:
www.sealion.se
klura_ filura på Instagram
Klara Hansson och Tim Johansson på Facebook
Ursprungsplanen var att resa under jan ’16 – mars ’17. På grund av att jag skadade mitt knä strax innan avfärd så blev vi kvar här i Sverige ett extra år, vilket har varit bra på många sätt. Vi har sparat ihop en större resebudget och även kunnat köpa den utrustning vi saknade. Dessutom fick Tim under våren den inflammatoriska sjukdomen sarkoidos, vilken satte sig i ena lungan och vandrade vidare ut i de stora lederna, med påföljande smärta. Han blev klen som en gammal gubbe… Det hade varit så illans tråkigt om vi hade varit på resande fot när sjukdomen blommade ut. I mitten av november blev han till slut godkänd av sin läkare som “nästan frisk”, och då vågade vi äntligen boka våra biljetter.
För min del blev det en korsbandsoperation i februari, och efter 9 månaders envet- en rehabilitering är jag nästan helt bra igen. Den sista rörligheten och styrkan hoppas jag återfå under långturen. Det har varit en märklig och fin resa, detta med att bli skadad och sedan göra sitt allra bästa för att ta sig tillbaka till full funktion igen, t ex återgå till jobbet som trädgårdsmästare, komma tillbaka till fridykningslandslaget och till slut kunna klättra. Jag har lärt mig mycket. Det är en mer avslappnad Klara som är redo att ge sig iväg denna gång.
Under året som gått har också tankarna om sponsorskap för äventyrsdelen samt en akademisk förankring kring arbetet på gårdar sakta förändrats. Istället för att kräva av mig själv att jag ska knyta in diverse kommersiella samarbetspartners i projektet samt skapa ett underlag för en Master-uppsats så har jag valt att släppa dessa idéer inför avresa.
Därmed har jag valt att släppa mig själv och Tim fria. Det nns ingen som kräver någon prestation av oss i detta läge. Frihetskänslan är total.
Med detta sagt tycker vi ändå att det vore roligt med olika typer av luststyrda samarbeten under resans gång. Jag vill t ex mer än gärna skriva artiklar om de olika gårdar och platser vi besöker och funderar på hur jag kan göra en podcast för att presentera de spännande personer vi säkerligen kommer att stöta på. Utkastet till en bok skvalpar också runt i min hjärna.
Förslag kring samarbeten mottages tacksamt, likaså resebidrag 🙂
Swisch: 0704-406504
Det känns skönt att få lägga mina interna prestationskrav på en mer njutningsfull nivå – en nivå som jag tror jag kan upprätthålla länge och som därför är bärkraftig. Jag vill ju vara den där planetskötaren jag drömmer om att vara.
Jag ser fram emot att få resa igen, att få vara nomad-Klara ett tag. Hon har fått stå tillbaka på tok för länge…
Vi hörs under vägen och ses på andra sidan!
Klara