Det regnar när jag vaknar och jag funderar ett slag på att överge min kära järnhäst just denna dag. Men nej, inser jag, det är ju just sådana här dagar som jag verkligen ska ta cykeln! Om vi ska prata hållbarhet en hel dag och diskutera lösningar så är ju cykeln en viktig del. På med regnstället och pannlampan så blir det bra.
Klockan är åtta och på Elite Park Hotel har det laddats upp med kaffe. Hur ska den svenske akademikern annars överleva morgonen? Någon pinglar i en liten klocka och eventgästerna snubblar in genom dörrarna till en av salarna. (Och ja, de snubblar faktiskt på riktigt, för tröskeln är minst 12 cm hög). Lite underhållning får man väl ha på morgonen, innan vi ska ta itu med dagens väldigt viktiga tema:
Två moderatorer från Miljöaktuellt och Västsvenska industri- och handelskammaren drar igång eventet – Sustainability Day Väst – och sedan är det full fart, talare avlöser talare, kafferast avlöser kafferast. Till lunchen blir vi uppmärksammade på att den kommer innehålla någon speciell ingrediens. Hmm…
Det är en del friska fläktar i debatten men mestadels är det gammal kunskap, gamla teorier, gamla tankar som åter lyfts fram och vädras av. Publiken sitter bekvämt tillbakalutade och känner sig nöjda med sina egna prestationer, för oj vad vi är bra ändå allihop som gör så mycket för miljön! Eller? De områden som lyfts fram och dryftas är transport, energi, bygg, juridik – men om en annan viktig fråga är det knäpptyst. Maten. Hur kommer den in i sammanhanget undrar jag? När frågan till slut lyfts från någon i publiken blir svaret att ”lösningen på det här är tomatodlingar i hydroponiska väggodlingar. Annars måste vi ju brottas med jord och bakterier och det är ju krångligt och onödigt.”
Suck. Biologisk mångfald, var det inte det vi skulle jobba för?
Tillbaka i stora salen får vi en fråga från herr moderator:
”Har ni kommit på vad det var nu då, det speciella med lunchen? Ja – helt rätt, den var både ekologisk och vegetarisk! Vi brukar bara göra så där, ta bort köttet utan att säga något. Höhö.”
Ja, tänker jag medan jag frustar av skratt på min stol, det var ju framåt och nytänkande, jäklar i min låda! Not.
Saken är den att jag blir lite frustrerad över att möta en stor del av det västsvenska miljöetablissemanget, det är ju trots allt unt 250 personer här idag, och tvingas inse att det är ett gäng akademiker som tror att de ska lösa framtidens utmaningar och sedan berätta för allmänheten hur de ska passa in i de här lösningarna. Jag tror inte på den idén.
Ska vi få något varaktigt gjort så måste den personliga övertygelsen istället finnas där hos var och en. För all del, jag har inte varit med i svängen i tjugo år och jag har inte samma spetskompetens som många här inne. Men vad jag besitter är ett glödande engagemang för miljön vilket följt mig genom livet och fått mig att ta steget in i näringslivet som egenföretagare. För den här dagen bevisade återigen något för mig – vi är få som jobbar utifrån ett hållbarhetsperspektiv där vi börjat med vår egen personliga omställning innan vi försöker tvinga någon annan att tänka nytt.